Norges kamp för att få iPad-generationen att läsa igen
Efter att ha gett varje femåring en iPad 2016 såg Norge läsresultaten rasa. Nu är landet på ett uppdrag att vända skadan.
Av Greg Chrystall
Det här djupgående reportaget från The Times berättar om vad som hände när Norge gav alla barn en iPad vid fem års ålder – och vad de gör för att rätta till det.
2016 införde Norge iPads för alla barn som började skolan. Det fanns inga föräldrakontroller. Föräldrar som klagade avfärdades som "dinosaurier". Böckerna försvann från klassrummen. Barnen slutade läsa. Resultatet var dramatiskt: Norge, som en gång låg klart över det internationella genomsnittet i PISA:s läsförståelse, sjönk under det. Av 65 länder där man mätt barns läsglädje ligger Norge nu allra sist.
Siffrorna är brutala. Omkring 500 000 norrmän – i en befolkning på bara 5,6 miljoner – kan inte läsa ett sms eller enkla instruktioner. Den tidigare utbildningsministern Trine Skei Grande beskriver barn som lämnas med ett "köksspråk", ett ordförråd på kanske 17 000 ord i stället för en läsares 55 000–70 000.
Nu pågår motoffensiven. iPads har tagits bort under de tre första skolåren. Mobiltelefoner är förbjudna i alla åldrar. Oslos folkbibliotek lånade ut rekordmånga 2,2 miljoner böcker förra året – ungefär 50 % till barn – genom att göra biblioteken oemotståndliga: workshops i raptexter, schackturneringar, rullskridskofester runt högar av böcker. Sommarens lästävlingar gjorde att ett avlägset kustbibliotek helt fick slut på barnböcker på grund av efterfrågan. Ett initiativ med bokklubbar på arbetsplatser riktar sig även till vuxna, för som en av arrangörerna uttryckte det: "Varför ska barn tvingas läsa om deras föräldrar aldrig gör det?"
Norges historia är ett varnande exempel som klingar med allt vi tror på hos Barnluren. När vi ger barn enheter som är gjorda för vuxnas digitala liv – vare sig det är iPads, smartphones eller surfplattor – kan konsekvenserna bli allvarliga och ta år att vända. Alternativet är inte att välja bort teknik helt. Det är att välja teknik som tjänar barns verkliga utvecklingsbehov. En telefon som bara ringer röstsamtal. Ett bibliotek som känns som ett äventyr. Verktyg som kopplar barn till människor och berättelser, inte till skärmar och algoritmer.